Manne - Det tonarupp sig [Dikt]
En liten dikt jag skrev på tåget mellan Gävle och Uppsala..
Det tonar upp sig
som dimman lättar från badrumms spegeln när man öppnar dörren
om elden dör så lever vi på glöden
nya frön blir till gammla träd rammlar och brinner
eftersom jag inte får måla det, så syns vi i metaforer
för när bilden blir skarp blir, pappret blankt
och vi försvinner
Tolka inget för vi har redan allt
se det som en lättnad innan allt flammar ner
och oron, saknaden kommer sakta och lika obehaglig
som knottrorna från en rysning
va du än gör så kolla inte bort
för mitt i stormens öga där allt är som kallast
finns jag och värmer dina ögons som skenet från ett stearinljus
Om du var en fjäril
så kunde jag vara din blomma
för jag vill lyfta upp dig få dig att stråla i rampljuset
och när det åskar och regnar så kan du få gömma dig under mina blad
Du kan blunda, skrika av rädsla och hålla för öronen
men när allt lugnat ner sig och musklerna slutat krampa
öppna då ögonen och se hur allt tonar upp sig
/mvh en odiagnostiserad dyslektiker
42 muskler för att göra en sur min medan det bara krävs 4 stycken för att sträcka ut armen och nita idioten...
|