Neobica - Tänk om du kunde besöka dig själv i framtiden
Jag vandrar på en stig, mitt i ett kalhygge
Där rinner en bäck som är svart och skitig
Har förhoppningar om att jag har ett bra yrke
Men tappar hoppet när jag ser hur allting blivit
Jag vandrar fram, vet inte hur jag hamnat här
Letar efter ansikten, men ser inte en skymt av min gamla värld
Allt är förstört, naturen har feber och gräset är torrt
Letar efter människor, men vägen är lång
Det ryker i fjärran, fabriker som spyr ut gaser
Ser upp mot skyn, den stora solen grämer sig för den nya dagen
Som nalkas, allt det vackra som fanns i min tid är borta
Jag hoppas, nu verkligen att tiden stoppas
Nån gång år 2008, jag hoppas att jag redan är död
För jag varit här tio minuter och är redan förstörd
Plötsligt får jag syn på en man sittandes på en stubbe
Mitt ute i ingenstans, sa jag man, snarare någon gubbe
Jag går fram till gestalten och säger ursäkta mig
Han tittar upp och säger "du verkar skrämd"
Då säger jag, detta är inte min tid, vem är du?
Jag kallades sebastian, men det vet du, eller hur?
"Herre gud, så du är jag" "exakt, så är det"
"Men får jag fråga vad har då hänt med världen"
"Det är en för lång historia, låt oss säga att den mist sin gloria"
Vi hade ett samtal, och jag fick reda på mycket
Jag hade steriliserat mig lycklig,
För jag ville inte att mina barn skulle få leva där
Jag har tappat livsglädjen tack vare framtidens stela värld,,,
Vi syns.....
Du verkar skrämd
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|