Neobica - Tänk om du kunde besöka dig själv i framtiden Jag vandrar på en stig, mitt i ett kalhyggeDär rinner en bäck som är svart och skitigHar förhoppningar om att jag har ett bra yrkeMen tappar hoppet när jag ser hur allting blivitJag vandrar fram, vet inte hur jag hamnat härLetar efter ansikten, men ser inte en skymt av min gamla världAllt är förstört, naturen har feber och gräset är torrtLetar efter människor, men vägen är långDet ryker i fjärran, fabriker som spyr ut gaserSer upp mot skyn, den stora solen grämer sig för den nya dagenSom nalkas, allt det vackra som fanns i min tid är bortaJag hoppas, nu verkligen att tiden stoppasNån gång år 2008, jag hoppas att jag redan är dödFör jag varit här tio minuter och är redan förstördPlötsligt får jag syn på en man sittandes på en stubbeMitt ute i ingenstans, sa jag man, snarare någon gubbeJag går fram till gestalten och säger ursäkta migHan tittar upp och säger "du verkar skrämd"Då säger jag, detta är inte min tid, vem är du?Jag kallades sebastian, men det vet du, eller hur?"Herre gud, så du är jag" "exakt, så är det""Men får jag fråga vad har då hänt med världen""Det är en för lång historia, låt oss säga att den mist sin gloria"Vi hade ett samtal, och jag fick reda på mycketJag hade steriliserat mig lycklig, För jag ville inte att mina barn skulle få leva därJag har tappat livsglädjen tack vare framtidens stela värld,,,Vi syns.....Du verkar skrämd