sätter pennan mot pappret, bläcket bränner så vackert /Ranch
en ständig balansgång mellan drömmar och verklighet.. man bryts ned av det man byggt upp, och glömmer vem man verkligen är
man märker att spegelbilden står still, trots att tiden förändrar en
en som en gång var det själv gör att pennan blir till ens enda vän
livet lämnar en sargad, som en ensamvarg som väntar på sitt kall
om ensam är stark så undrar jag hur folk begränsar ”stark”
för man vill vänta tills tiden är den rätta igen
men ibland är den enda vägen ut att gå in i stridens hetta igen
höga krav får övertag och kolliderar med visioner och drömmar
snart är visionerna glömda, man ser det man tror att man önskar
man blir en idiot som följer fotspår utan mål
gråter inombords men skiner utanpå
för att ta sig till ruta två klamrar man sig fast vid tanken
att ingen ser det splittrade ansiktet bakom masken...
men den kommer falla till marken, en vacker eller molnig dag
för du kan aldrig någonsin springa ifrån ditt jag en ständig längtan efter känslan av frihet
men när man väl når den känner man sig fängslad i den
så man börjar begränsa livet, gräset blir grönare överallt
man blir skrämd av tvivlet och tanken får överhand
tanken som bankar i ens huvud om vem man förväntas vara
och innan man hunnit fatta det så hämtar man snaran…
man längtar tillbaka men ser inte livets samband med presens
och missar hinder framför en för att man fastnat vid backspegeln
minnen hjälper en att leva, men har tendenser att bli skeva
för de man kan dra lärdom av är de som visar att det är mänskligt att fela
det är oftast dessa som faller i glömska
och därför ser ingen ens bästa sidor för att alla är gömda
vi blickar mot målet i horisonten
men vet inte om vägen vi vandrar leder dit
och det slår mig..
hur liten kontroll vi faktiskt har över vårt eget liv
tankefoda.wordpress.com
365citat.wordpress.com
|