Omen22 - Livet i musiken
En not, ljus reflekteras av pappret runt bläcket,
uppfattas av ögat som signalerar en hand på tangenter
En ton, hammarens slag ger vibrationen till strängen
som sprider frekvensen som pilar rakt in i själen
Hjärtat slår, lungor andas och känslorna bildar en värld
Tankarna kryper, men ställer sig sen för att springa iväg
Och alla ord som alltid stoppats i halsen
lossnar till takten och befrias när de fångas på papper
Jag skriver, meningen med livet i en mening
Jag skriver, en evighet om tiden som är helig
Jag skriver, om hur kärleken färgas när skräcken är hemskast,
och om den kvävande känslan som dränker och sväljer de flesta
om världen som väntar, om vägen vi färdas,
och om hjärtat som längtar; med själen som bläcket i pennan
Och jag vägrar att räddas, lyfter min skälvande hand
och skriver poesi så jorden får snurra ännu ett varv
För även om blommorna vissnar,
kommer tonerna klinga
För även om blommorna vissnar,
kommer orden att skrikas
Så lägger sig ruset, omvärlden uppfattas sämre
huvudet tyngs av signalsubstansers effekter
Låg syrenivå och för mycket koldioxid
genererar en gäspning, och jag somnar till sist
...