En saga eller nåt
jag sätter mig med papper och penna och skriver metaforer
och tänker på vad jag har åstakommit under dessa åren
dom flesta åren har varit skit och jag har fan mått likadant
då jag har kastat bort allt tryck som inte gått att fila av
dom bilar jag har haft, dom har jag kraschat
dom dealer jag haft, dom har jag sabbat
dom siler jag dratt har vatt i desperation
och när fan ska jag komma ur denna långa deppression
mitt liv är som en tragedi som aldrig vill ta slut
en saga om en pojke som ser allt annat gå ut
för kanten och sen kana ner för stupet för att krossas
mot markens vassa kanter, och jag kan inte sluta låtsas
som allt ska bli bra, nej jag e fan för stolt
för att inse mina misstag alla synder jag begått
och jag kan inte vända om och be om hjälp nu än en gång
efter allt jag sagt och allt jag gjort utan tänder upp en bong hur ska jag kunna leva med mig själv jag bara undrar
har massa jävla böter, och staten bara plundrar
min lägenhet på saker som jag inte kan betala
mina vänner som finns kvar dom gör allt för att förklara
för mej att det är dags att ta mig i kragen
som om jag inte visste om alla dessa kraven
jag orkar inte orkar inte orkar inte skratta
och jag orkar inte bry mej om nåt mer, så allt blir nattsvart.
kommentera gärna :) (ps denna texten är inte självbiografisk)
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|