Texten; Namnlös.
Belamra dig med en massa skit, vips så slits skiten i stycken bit för bit //
Det är medgivet att du låter som en nedsmutsad kålsupande bandit //
Min aptit brister, jag tappar facit, hostar fasligt, som om jag hade bronkit //
men spottar shit som klassas merit //
Drunknar mellan din flickväns två spretiga bröst, du somnar tröstlös //
Hjälplös som ett foster nyinsatt i sin kuvös //
skrik och se om du hörs, du kommer rasa som en aktiebörs, du är småaktig, du är keff //
Du är fittan som införde ordet 'intrig' stadsfäst //
Skyll inte på mig för att dalahästen fick gå på dopingtester //
Präster befäster pest och dräller omkring giftrester efter sig //
Dödsattester i buntar under vrakrester, livet utspelar sig som före krocktester //
Stilar upp min skit och fortsätter fram som en gatukändis //
Det kändes lite klaustro i början men allt är förhållandevis //
Du gnäller och dissar allt man har att säga, sluta hugga //
Jävligt oskön men verkar ändå vilja knulla //
Obegripligt beteende, men att jag skulle vara såld på knark!? //
Jag visar avspark på bar mark, håller mig kapacitetsstark som en karatespark //
Jag har förseglat min tumregel angående högerregeln i storstaden //
Jag ämnar störta bockaden skyddad av blomblad och smiskar dig med en stekspade //
Jag var ifrågavarande kommande till vederbörande röster i min skalle //
samtliga både döda och levande, de sista, dom enda kvar att treva här //
bender och böjer med kofoten för att visa dig det här, kolla där, nu ser du vem jag är //
och om synden mig bär, vaggar min ödets vagga så ska jag visa den haggan //
att jag blir den förste upp på topp med hissande flagga //
Ett litet krav, du får nu be för att jag bad, jag står här för att ge tillbaks det du gav //
Det du gav till mig i singular ger jag dig i plural, du gav småsjö och jag ger dig ett stort hav //
fyllt med problem, I sådana termer, nu visar jag Herren vem fan som är Herre //
är du skärrad, lite smått besvärad, jag fick sitta och ta skället //
nu har tiden bytt bana och du sitter där istället //
Du själasörjda själ, du blev ännu ett offer, för pastorn i svartrock //
nu fastbunden på en vind och känner lukten av döda dofter, du som en högtidligt värdig syndabock //
för ingen finns annars att skylla på //
så du får bli den hackkyckling vi så fördärvat slår //
Jag, bojad och instängd i en reell fängelsehåla, en cell, smutsigt här så jag håller mig ren //
alkemi, långt i från all kemi, bygger mina redskap med hjälp av biologisk byggsten //
blunda med de blinda, för även en blind fågel lär sig flyga //
tappa inte tråden nu, för även en anspråkslös har något att säga, något att tygla //