Lycka..?
Där står han, en slagen man.
Slagen av livet.
Stirrandes, ner i dalgången.
Framgångsrik läkare,
Misslyckad människa, som aldrig tagit något för givet.
Djupet vid stupet skänker honom värme.
Som påminner honom om sin mors famn.
Efter för många års sökande, utan land i sikte.
Inser han att han aldrig kommer ro skeppet i hamn.
Aldrig blivit prioriterad först. Inte ens av sig själv.
Aldrig hatad, aldrig älskad söker han nu tröst.
Han har insett att sanden för länge sedan runnit ur glaset,
han känner inte längre någon livslust.
Hiva pillren när han körde ifrån garaget.
Struntade numer i vad dem kunde giva. Falsk lycka.
Han hade tackat gud för länge för anti-deprisiva.
Lämnad ensam redan i tidiga tonåren.
Tragisk brand.
Tog hans föräldrar till andra sidan.
Alla vill vi ha en värmande hand.
Men nu vill han få slut på sin lidan.
Deras död hade sänkt honom psykiskt redan som liten
Han var dömd att förevigt sitta i skiten.
De va han, inte dem! Som åkte på niten.
Kärlek, värme och känslan av tillhörighet,
Är inte alla förunnat.
Detta va en man som hade gett allt,
bara han hade kunnat.
Vem läker såren?
Troligen på grund av sin barndom som han spenderat alla dessa läkar-åren.
Pågrund av sitt yrkesval kom han i kontakt med medeciner,
Sjukt hur droger kan förvandla människor till maskiner.
Plågan måste få ett slut, han längtar till stoppet!
Han tar mod till sig,
backar, springer, ett, två steg och sedan gör han hoppet!
En känsla av glädje, han ska bli ett med moderjord.
Detta var hans lycka, beskriven med mina ord.
Första upplagda skiten. tacksam för synpunkter.
Kritik tack.
Mvh Viktor