just had to get this off my chest.. /Ranch

just had to get this off my chest.. /Ranch

Vissa dagar är bra, andra är mindre bra. Hela denna veckan har varit fylld av mindre bra dagar, och detta resulterade igårkväll i denna text.
Vissa gånger sviktar både kvalité och rim, men ibland måste man bara få bort saker ur huvudet asså..

någonsin känt att hur du än försöker pussla ihop alla bitar
så kommer du ingen vart trots att du kämpar tills knogarna vitnar
försöker noggrant rita en helhetsbild för sneda ramar    
den passar in ibland men känner då hur hedern dalar
alla metoder är vedertagna och jag frågar min egen spegelbild
kommer jag nånsin hitta rätt stig, vad den än leder till
vissa dagar skrattar man åt känslan, andra skriver man ner den
vissa går man rak i ryggen, andra viker man ner sig
vill leva tills jag stupar, men kan säga att jag lekt med tanken
att ta steget över kanten, så ni ser vad ni hade
vet att jag kanske inte är den tjejer trånar efter
men fylls ständigt av känslan av att vara värd något bättre
för jag har så mycket kärlek som aldrig kommer ut
rädslan av att misslyckas har vunnit alltför många gånger nu

jag ser dagligen folk omkring mig som har det värre
men har det någonsin gjort en människas problem färre?
det ger sakerna ett annat perspektiv.. men det skär
som en nål i min hud att se folk nå längre med färre kliv
det värsta är att vissa inte vet vad de har
ser bara vad de förlorat och inte det som är kvar
för en del är jag kanske en av dom
men jag vill inte, kan inte tänka om!
så många tankar att tänka, och jag måste begränsa dom
som om jag ser målet vid horisonten men tvingas vända om
varje dag blir den första i mitt nya liv
men det har alltid blivit sommar när jag väl ska bryta is
jag vet vad som krävs, men det är som om jag aldrig tar sista steget.. ser många som har chansen att ta det, men vilka vet det?
mina tankar vägrar skingras, de säger att det hjälper att prata
självklart, ge mig bara någon som bryr sig och lyssnar
säg mig: hur kul är det att ge och få hälften tillbaka?
för det är så det känns när jag sitter och skriver i det tysta

förr har jag vandrat bland molnen och skrikit av längtan
inga ord i världen kan värdigt beskriva den känslan
men man blir bara ännu mer ensam
när man vet hur det är att bli älskad
så varje gång jag gråter, gör jag det bakom stängda dörrar…