Nej, men jag har tänkt likadant. [DIKT]
Det känns som om jag sitter fast
Vill inte stanna kvar bland någonting som ändå inte finns?
Det här kan bli det enda jag minns
När det är dags
Att finnas på en annan plats
Kanske gör jag inga chansningar
Livremmen är spänd för hårt
Den stryper mig inte
Men hindrar mig från att gå
Om jag förstår? Nej, men jag har tänkt likadant.
Stannat vid tanken enligt samhällets krav
Eller en känsla
Och någon förstår?
Och det blir försent
Jag springer ändå
Luften tar slut
Och jag struntar i det
Snubblar på kanten och kastar mig ner
De kommer undra
Men bara en liten stund
Kanske har det hänt förut
Eller så spelar det ingen roll
Känns som om jag sitter fast
En del av mig vill stanna
Livremmen lossnar
Jag famlar bland känslor
Efter trygghet
Men den går av
Jag snubblar på det som inte fanns
(Finns det då?)
Får tag i kanten
Och hänger där
Det är svårt
Mina händer blöder
Men jag släpper inte
INTE ÄN.