Edda - Dag efter dag...
Dag efter dag, jag ser livet passera/
man säger-Tid är pengar, jag ser mitt liv kasseras/
Sena nätter, tidig morgon, är en levande död/
Flera vänner, lite folk som ett fungerande stöd/
Pengar kom till användning, sen jag tog min anställning/
medan folk kallsvettigt sätter liv i pantsättning/
Jag Vaknar upp mitt i natten, måste fukta min strupe/
Pratar strunt om viasat o sätter kuggar i hjulen/
Januari månad har vart värre än vanligt/
har ett välbetalt jobb men ändå känns det som dagis/
Kaffet har kallnat, går och tömmer min kopp/
Glömmer för kort och sedan bara drömmer mig bort/
Till nån annan stans, till nån annan plats/
Där en flicka fanns/ och vi höll i hand/
Öppnar persiennen blickar ut och tjuvkikar/
Spanar bort mot fjärran öster i väntan på ljusglimtar/
Dina tankar är kritvita, mina är skitiga/
behöver rena min illvilja och bli en vitsippa/
Du har ögon som smaragder o ditt hår är som vinden/
är det så det ska bli sen o läker såren med tiden!? /
fattar en penna, med ett klappande hjärta/
börjar rappa om detta, med min klandrande stämma/
Likt vinden bär löv så bär du hela min själ/
är det du och jag tillsammans så läker mitt ärr/
Va inte rädd längre, du kommer inte såras/
kryp upp i min famn, ja lovar ja ska Torkar tårar/
Ditt söta leende gör så allt mörker för
nu är stunden inne, ser hur lugnet försvinner/
Du kysser mig och jag försvinner ut i Sjunde himlen/
Droppa åsikter!