Idiotförklarad - Höst
Jag har ännu inget passande namn på den här shizzen, men Höst.txt hette filen, så den fick heta det än så länge.
Har gjort ett beat till shizzen, måste bara få tag i en studio så kanske det funkar sen.
Kritik uppskattas, konstruktiv såklart!
Vers 1:
Du bländas av solen som bränner och sprider sin värme
och någon står alltid bakom dig med kniven i ärmen
Sen blir det bara värre, om man ska förneka fakta
för får nån en syl i vädret tystnar tystnaden och då förnedras alla
Som stod bakom den nakna och gömde sig
och det blir var man för sig, alla skyddar sig och glömmer dig
Då får du förstå att... vi är uppfostrade för att vara
nickedockor, äta mindre socker - göra rätt för oss
För vi fruktar att åldras och står desperat som magneter
och försöker tvinga tillbaka timvisaren.
Är det värt det? Vi lever som sömngångare
och försöker vi ta oss ur det blir vi kallade sömngångare
Det är inte lätt att vara ung, man förstår ingenting
blir man intalad, sen inramad som en prydnad
för vi är "dom där" som påstås vara världens framtid
de prisar våran utveckling, men lyssnar aldrig
Vers 2:
Lyckan kommer, lyckan går, man svävar på lyckans moln men
så fort man visar det så kommer nån och hyschar åt en
För vi är lagom och ska hålla oss i schack
annars kommer en självutnämd polis och flåsar en i nacken
Det är ju sorgligt att så fort man släpper endorfiner
tror folk man går på heroin och tvingar en tillbaks till Svenssonlivet
så fort man lever livet, blir folk vansinniga,
dom verkar tro vi lever för att dö som på medeltiden
Men ändå står man där med antirynkkrämer
blivit världens hypokondriker, och det är bara så det är
För inget kan ändras, det har dementerats att vinden kan vända
och det sägs att vi får skylla oss själva
Jag tror inte på det, nej, jag tror på förändring
vi kan förbättra vår mentalitet bara vi tror är möjligt
Så jag står här glad i hågen och väntar på bättre tider
och hoppas att inget tar mitt leende för efterblivenhet...
Reff:
Man står för sig själv i ett läge där en vindpust
gör att man ryser av obehag och förtränger sin livslust
för man ser inte skogen för träden men ibland kan
man skapa en illusion som gör att man ler emot solen som bränner
Man står för sig själv i ett läge där en vindpust
gör att man ryser av obehag och förtränger sin livslust
man har lämnat sin själ igen men det gör vi alla
för man ser aldrig vänner och kärleken med pengar i närheten!
www.soundcloud.com/whateverist
www.paradigmskifte.se
|