en snökristall som fallit för nära solen
Jag
En regnig söndagseftermiddag
En penna
Ett block
Ett uppgivet humör
det här är resultatet:
sitter på samma plats ser genom samma fönster vill vara någon annanstans men jag lever i samma mönster tiden rinner livet försvinner ser det hända utan en chans att vända
är detta mitt slut
eller kanske bara söndagsångest jag tittar ut och nedtecknar mina glömda sånger samma gnagande känsla samma tankegångar samma skavande rädsla samma tankestormar varför ska det vara så svårt när allt jag vill är att leva? trots min fana av stål så kan ett ord skapa världens största reva en ung snökristall i eldens glöd
som vill leva levande men lever död
en stund som varar i en evighet
är allt värt min korta tid?
tankefoda.wordpress.com
365citat.wordpress.com
|