En vulgär låt om skitsnack
En vulgär låt om skitsnack
Jag har levt i ovissheten alltför jävla länge nu,
Sökte bara svar på mina frågor, så vad säger du?
En persona non grata har bara mitt rimblock,
Som vittnar om jävligt sjuka tankar som hitchcock.
Allt jag ville, var att ha dig till min garia,
Men lönlöst för du behandlar mig som paria.
Allting känns så hopplöst nu med denna väderlek,
Hade tro och hopp men det som fattades var kärlek.
Från din sida för från min så fanns det hela tiden,
Hela skiten känns som att den vore jävligt överdriven.
Överbliven som du lämnade mig,
Du svarade ja, och jag litade på dig.
Jag trodde allt var över att det äntligen var vi,
men fattade först nu att detta aldrig kommer bli.
Du trollband mig med lögner som gjorde mig skev,
Du knullade min hjärna totalt och jag lät det ske.
En hjärntvätt av rosa moln och högklassiga lögner,
Du är så vacker att jag trodde att jag levde i drömmen.
Så tillsist har jag blivit som en av pavlovs hundar,
Du knäcker mig innan du ens har gjort nåt och jag undrar,
Varför ingenting blir som man vill någonsin,
Jag ser inte ens klart numer, jag har blivit blind.
Förblindad av placebokärlek, går jag emot ljuset,
En förtappad själ som ständigt söker efter ruset.
Du sa du sakna mig men det var bara lögner va?
Nu när du skiter i mig pissar jag på allt du sagt.
Vår vänskap är för stark, fan det låter lite segt,
Kan du inte ens säga en enda sanning, så skit i det.
Du sa: jag tänker på dig hela tiden, det kanske kan bli vi två,
Nej, det kommer aldrig bli vi, som jag nu har fått förstå.
Fast knappast tack vare dig för du gav mig ständigt hoppet tillbaka,
Sen sänkte du mig konstant, jag var nåt du inte ville sakna,
Jag vill inte vakna, ville inte vakna upp ur drömmen,
Så länge du gav hopp till mig så levde jag i lögnen.
Har alltid varit rak mot dig men du var den mörka sidan.
Så dina fields of gold har gett mig fält av ren förtvivlan.
Ensamhet, ångest jag minns nätterna jag inte kunde sova,
Du lämnade mig med svåra tankar fast det sket du i ändå va?
Jag hoppas bara på att jag kan lära mig nåt av detta,
Så jag aldrig mer vid lögner och falska förhoppningar blir fjättrad.
En hjärntvätt av rosa moln och högklassiga lögner,
Du var så vacker att jag trodde att jag levde i drömmen.
Så tillsist har jag blivit som en av pavlovs hundar,
Du knäcker mig innan du ens har gjort nåt och jag undrar,
Varför ingenting blir som man vill någonsin,
Jag ser inte ens klart numer, jag har blivit blind.
Förblindad av placebokärlek, går jag emot ljuset,
En förtappad själ som ständigt söker efter ruset.
Bara så du vet du fick mig att se ut som ett jävla fån,
Jag orkar inte vänta längre, nu drar jag härifrån.
När mina förhoppningar som vanligt grusas, blir till damm,
Och det känns som att jag är ljusår ifrån att hitta
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.