Jag skriver av mig tills skiten tar sig.. (Pt. 1)
- Lite skriveri bara, skriven i ren tristess.
Jao, nu sitter jag här och skriver av mig igen
är det inte lite konstigt det där med vapenlisens?
Jag menar, i USA går alla tungt beväpnade
det får oss här i Sverige att verka underlägsna men
Vad bryr vi oss om det? Vi bryr oss inte ett skit
man sitter och övertalar sig själv om att livet är fint
Men ändå dyker det alltid upp en massa problem
och när man själv löst det..
så tackar alla gud istället för att tacka sig själv.
De är vrickat men inte lika vrickat som 14 åringar
dom tämjer på gränser och de måste va oförlåtligt att
Dom ens tänker tanken på att man ger dom respekt
de är inte jag som varje dag klankar ner på mig själv
"oj, jag har en finne stor som en handboll"
"åhh, jag klev nyss i en riktigt illaluktande bajskorv"
So what? Hela världen ska inte behöva veta de
så snälla, ni 14 åringar, ni får försöka dämpa er.
Sansa er, försök andas in och ut och ta det kallt
men er som jag stör mig mest på, är ni som skriver "Jao"
Missa inte dom andra "Jag skriver av mig tills skiten tar sig"
då ska jag skriva om något annat som stör mig.
"Jag kom ihåg att jag bara glömde ditt namn"
|