Freddec - vi möts igen (r.i.p)
Jag var ute och gick i regnet iförrgår och gick förbi min mormors grav och tänkte för mkt att jag gick hem och skrev denna text.
vila i frid
Vers 1:
jag var förbi din grav igår
jag stanna upp, tittade och fällde min enda tår
även fasst det känns så svårt,så måste jag gå
och lämna din gravplats, men du måste förstå
för du finns i mina tankar, när jag vandrar i regnet
du finns även i mitt tankar när jag gråter i sängen
och klart, jag tänker tillbak och jag saknar dig så
även fasst jag inte ser dig, så får du ju hälsa på
jag kommer ihåg, jag fyllde år, vi kom till dig ett tag
det skär i mitt hjärta att du dog på min födelsedag
det var en jobbig tid då
jag saknade den tiden, då det var vi två
en soldat som jag är så håller jag huvvet högt
jag springer på minfält, för att återfå din tröst
jag simmar över atlanten för att få höra din röst
du är den jag behöver mest, nu när tiden blir till höst
vers 2:
jag fäller tårar och jag river i betong
och när jag tänker på dig, så känns ju vägen så lång
men, jag väntar på solsken
men allt blir ju bara fel när livet blir en ordlek
det kommer ta tid att få sorgen att stanna
för när du föll, så verkar det som hela släkten kommer att falla
för, du är min ängel om dan
du är min ängel som får mig att leva kvar, i dessa gråa dar
och när jag tänker efter och kollar på min klocka
så har jag inte insett att du och tiden är borta
för jag vill förneka allt, jag vaknar ju varje dag
tänker på dig och försöker leva med mitt rätta jag
för när du ler det är då solen skiner
och du kan ju hälsa morfar och mina kusiner
glädjen är frusen, den kommer tina i tid
men tills vidare jag älskar dig, så vila i frid