Poly - 00.00 känslan
Satt och skrev detta enkla simpla under låten Roads med Portishead. Skratta, gråt, eller skit i de... ville bara dela med mig lite.. Kärlek.
Sitter i min stol och funderar över livets svåra fråga.
Vissa kallar det gåta, men jag föredrar dem båda.
Varför kan man i ena stunden älska någon så mycket?
För att sedan tappa tycket, för man inte klarar trycket.
Man kan både gråta och skratta åt samma känslor.
Men hur många vändor? för tillslut blir det tvätom.
Ingen skall tåla att känna den känslan, som saknad.
När blir man lagad? när jag drömmer gott och vaknar?
Ibland gråter jag då ingen annan kan höra eller se.
Jag orkar verkligen inte fortsätta köra, utan att få men.
Vännerna får mig på ett humor som jag vill ha för evigt.
Hur länge är evigt? det är det nog ingen som vet redigt.
Kanske klarar jag mig bättre om jag stänger ute allt?
Undvika allt som inte är sant, inget kallt, då vinner varmt.
Vill ju vara en varm människa som alla vill älska.
Men vem orkar vänta, när absolut inget orkas hända.
Folk dör i varje hörn, men inte en jävel orkar agera.
Inte ens jag, förskt själv men nu orkar jag ej mera.
Man mister den personen man alltid drömmer om.
Just henne som alltid ligger kvar när man söker nån.
Ni vet som när man får en ny tjej och allt hon gör,
påminner om vad henne innan gjorde, vad man bör.
Jaja, tillslut får väl även jag tillbaka min bättre-hälft.
Tillsdess får jag fortsätta hjälpa dem med sämre ställt.
"Har du druckit bärs, din jävla bäver?"
|