Knapis - tillägnad: turbulens, kommentera!!
Tillägnad: Turbulens
Kommer till mig med en glas-sko den passade visst, fast alla skrattar när det är fel versmått på en sorglig dikt.
Barn av vår tid har växt upp till att bli arga människor, och jag har byggt upp hela mitt liv runt mina ångestkänslor.
Ett tag sken solen i våra liv men sen blev himmelen grå, som ett idylliskt perspektiv som någon spottat på.
Jag vet att någon kan rädda mig, frågan är vem? Känner regnet piska mot huden, det blir en lång väg hem.
För dom som vill ha svar men inte ens får talande tystnad, dom som skrikit sönder sina stämband trots att ingen lyssnar,
människor som använder droger som ett tidsfördriv, människor som har gett upp hoppet om ett bättre liv,
denna låten är till er som ständigt nånting annat söker nedskriven på papper som andra mekkar upp och röker.
Många mår jävligt mycket skit därute just nu, många tar jävligt massa skit just i detta nu,
sökte svar på mina frågor med hjälp av alkohol och hasch fast tappade mig själv så jag fick leta någon annanstans.
Ett liv kan släckas så fort, det ska inte mycket till, Fatou jag tänder ett ljus och ber för dig och din familj,
jag sjunger rakt ur hjärtat för er som har det svårt därute, vet att tigrar alltid är som argast när dom anar slutet.
Denna låten är tillägnad alla er som finns nånstans därute som ingen bryr sig om, som ingen ser.
Alla ni som har stått och skrikit er själva döva, till folk som inte ser och folk som inte kan eller vill höra,
denna låten är till er som ständigt nånting annat söker nedskriven på papper som andra mekkar upp och röker.
Och ni vet att det är sant…
För dom som vill ha svar men inte ens får talande tystnad, dom som skrikit sönder sina stämband trots att ingen lyssnar,
människor som använder droger som ett tidsfördriv, människor som har gett upp hoppet om ett bättre liv,
denna låten är till er som ständigt nånting annat söker nedskriven på papper som andra mekkar upp och röker.
Tiden läker alla sår men ärren finns kvar efter stygnen alla andra böjer sig när jag tar mig mod och sträcker på ryggen,
jag sätter mig själv och mina vänner i rampljuset så alla ser, vinden kommer alltid bära vårt namn vad händer med er?
Pennan är min enda vän när jag skriver ner orden som speglar alla människors känslor överallt runt hela jorden,
hela jorden stannar runt mig när jag komponerar min musik, ångestfyllda ord på takten när jag författar min lyrik.
Denna låten är tillägnad alla er som finns nånstans därute som ingen bryr sig om, som ingen ser.
Alla ni som har stått och skrikit er själva döva, till folk som inte ser och folk som inte kan eller vill höra,
denna låten är till er som ständigt nånting annat söker nedskriven på papper som andra mekkar upp och röker.
kommentera gärna :)
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|