Du är som sötast när jag ser dina brister [Dikt]

Du är som sötast när jag ser dina brister [Dikt]

Du är som sötast när jag ser dina brister och ditt självlockiga hår och jag har försökt att tänka högt men jag är inte den som talar i tungor så du förstår. Och jag är för dålig på att prata rätt om egentligen ingenting alls och när jag väl försöker är det som om tungan fastnat i min hals.

Du fyllde mig till hälften fast jag alltid haft svårt att längta rätt och jag trodde det skulle räcka till ett liv men vi blev ändå inget mer än luft som vägde för lätt.

Jag vill så gärna stå i centrum när dom stora tankarna blandas med dom små för det är dom omöjliga drömmarna om kärlek jag lever på. Och alla levande ljus vi hade tänt levde på lågorna av brinnande hjärtan som vi redan hade bränt.

Jag vet att jag har saknat dig förut men det här är väl bara ännu en dröm som aldrig slog ut.

Men jag vill så gärna vara stjärnan som brinner i din själ men här innanför min hud har jag bara resterna kvar som gör att mitt hjärta blöder ihjäl.

Jag hatar alla stjärnorna på dagen när dom inte finns för dom är precis som du, någonting man inte ser man alltid minns. Och jag hatar hur vacker du är i dina mörka ögon och ditt svarta hår och det gör så ont att vara nära någon man aldrig får.

Nu sover jag med mina drömmar i min egen famn och sen vaknar jag och hör fortfarande mina tankar tänka ditt namn. Jag skulle så gärna kväva dig på ord men jag är bara fylld med vakuum i mitt bröst och talar i tungor när jag tänker med min röst.

Du river mig i bitar innanför min hud och jag skriker tills jag blöder och kan fylla tystnaden med ljud. Jag önskar att jag åtminstone fick vara stjärnan som slocknade i dig men vi är bara minnen och luft som lever inom mig.

Jag vet att jag har saknat dig förut men det här är väl bara ännu en dröm som aldrig tar slut.