Pronomen 8 & Cornerback - Tidens gång i hungernöd
Pronomen 8
Stressade individer passerar mej sittandes i mitt kontorshus
avkopplad framför datorskärmen med en nyintagen portionsnus
Är rätt fundersam på varför tiden ska hållas överdrivet för ofta
och låta sej dras med längs klockans tickande tills livet bekostas
Månad ut och in, veckodagar hit och dit, dag in och dag ut
sen ligger man där, sönderstressad, knappast humaniskt till avslut
sätter man inte gränsen ser bossen till satt man blir den utslängde
vätskebristen blir ett faktum och man hänger som torra krukväxter
En tid missas och det blir inga pengar på fickan / stressen bringar
fram desperationen i en för rån med risken att sändas till finkan
och förs DÅ har man tid att ens minnas att man har en förälskelse
men det ska ju gå snabbt, trots allt, så faller många för frästelsen
Om tiden kunde stå stilla för en stund skulle folk kunna andas igen
kunna fatta igen, snacka igen, valsa igen och kunna skratta igen
Spottar ut snuset, vänder mej till datorn, fortsätter att skriva sakta
men snabbar upp arbetet för jag minns att jag har en tid att passa
Cornerback
ratade själar med svalnande eldar söker bränsle till livets tank
vill skapa den känslan, starta en vänskap med tidens rand
ta tid för det man vill, utan pressande krav och stress
har hetsande smak för sex men tvingas smärtandes svara på test
måste prioritera provanställningen om jag vill ha mat på bordet
chefen står över axeln och befaller mig att sätta fart på rodret
känner bara hat för orden, tänker på flickan hemma i huset
som är den enda med sin livsglädje som åter kan tända ljuset
tanken svävar iväg, klättrar i träd, jag känner mig fri för stunden
,,känslan slås bort av det faktum att det är tomt i bröd ungnen
sneglar på klockan, 10 min kvar och jag är bara halvvägs
men kan ändå inte tänka på annat än en kyss och en kall bärs
stressar klart provet, fick fart på rodret! men helt i onödan
fick gå hem med kritik i ryggen, nersågad till mina fotknölar
men glädjen spred sig, samvetet vaknade och sa "lugn min vän"
och jag var lugn, för en kvinnas kärlek kan mätta den hungrige