ranch_cuckamonga - En text om ett liv i skymundan

ranch_cuckamonga - En text om ett liv i skymundan


I denna värld är pennan mitt enda svärd
men spetsen börjar bli tärd så pennan lämnar jag här
jag spelar ingen roll, som en reducering när det står 10-0
tar inte skit i från nån, har lovat att från och med nu säga ifrån på en gång
även fast vägen är lång så ska jag vandra den
kan inte klandra den som kollar snett, men det finns andra sen
som sparkar på mig trots att de ser att jag ligger ner
alla försvinner, jag står kvar ensam
tiden den rinner, klockan den klämtar
det var länge sen, de sista tågen slutade gå
men än sen, jag hade ändå inget att åka på
jag dras mellan hopp och förtvivlan
har hört att man ska vara social, men det är något bara ni kan
jag har valt min stig och de kliv jag har tagit
men jag har inte valt mitt liv och den skit som har varit


Må mina rop eka i alla hörn av jorden
så alla kan höra orden och vakna upp
ur denna drömvärld vi fastnat i
många mår förjävligt men resten ser på passivt


ibland tänker jag, att det får gå som det går
men det är få som förstår, att marken jag går på
och benen jag står på är det enda jag har
och det jag lämnar kvar är ett rop efter svar
för oss som varit glömda av resten
gömda från festen, varit dendär gästen
som aldrig känner sig välkommen in
står där i farstun i timmar, och när man väl kommer in
så är det en tät dimma mellan en själv och de andra
Jag hatar att prata, men inbillar mig att jag älskar att hälsa
men när jag väl gör det infinner sig en känsla av rädsla
känslan visar sig vara befogad då ingen gör det tillbaka
i denna mardröm finns inget jag skulle sakna om jag vakna’
lovat att hålla huvudet kallt varje gång ångest kommer
men man blir så trött på allt, och den gången som är
svårast att gå är den utan några fotspår
jag ligger först i racet men vet inte vart vägen leder
jag ställer frågan om det är värt en seger när jag ändå bara jämförs med er
men frågan försvinner med vinden
tårarna rinner längs kinden, det verkar som att timmen är inne


Må mina rop eka i alla hörn av jorden
så alla kan höra orden och vakna upp
ur denna drömvärld vi fastnat i
många mår förjävligt men resten ser på passivt


livet är som ett kortspel, allting som du gjort fel,
belönas med att du tvingas slicka arsle för att få vara med
men i kortspel förlorar du pengar på sin höjd
i livet får du vara nöjd om du kommer undan med det i behåll
men när hindret är undanröjt, det är då du ska ha extra mycket koll
varje gång du tror faran är över så ser djävulen sin chans
för då du är som mest ur balans, kan han få dig som i trans
hans ord blir dina lagar då och han får dig att tro att ingen är att lita på
det borde väl vara så att man kan ta sig upp ur skiten
men då måste du ha ett ruskigt psyke och hitta hans brister
lär av mina misstag och tänk på detta när det brister

för mig är det försent, jag har gjort mitt i livet
jag lyfter en rostig kniv, bara minuter från himmelriket
försöker minnas något positivt från mitt liv, men minnet sviker
ser plötsligt mig själv från en helt annan synvinkel
killen skriker, har fört sin slipade kniv mot halspulsådern
och utan att han förstår det, börjar allt svischa förbi
han ser sig själv födas, börja skolan och lära sig läsa
men också bli mobbad och få slag på slag mot näsan
när tillbakablicken är slut, så tar han sitt sista andetag
kroppen ligger livlös mot badkarskanten
och kanske, bara kanske
så får Hannes det bättre på det stället hans själ stiger till


Må mina rop eka i alla hörn av jorden
så alla kan höra orden och vakna upp
ur denna drömvärld vi fastnat i
många mår förjävligt men resten ser på passivt