Några samlade dikter.

Några samlade dikter.

Slängde upp lite samlade texter. Brukar bearbeta mig genom bläcket:)


Kärlek

Kärlek kan man inte påverka.
Försök släcka ett brinnande hjärta.
Ty kärlekens blindhet vill utmärka.
Förälskelser slutar med smärta.

Kärlek skapar frågor utan svar.
Slutar med att du står ensam kvar.
Kärlek skapar panik med frågor.
Slutar med besannade farhågor.

När hoppets låga sakta brunnit ut.
Förälskelse i glömska, ensam som förrut.

Dagen är grå.

Jag har knappt några levande blodsband.
Nere på botten, har kämpat mig dit utan chans att återvända.
Ser mina moraliska aspekter rinna ut i sand.
Frågor utan svar, jag är rädd, vad kommer att hända.

Drömliv? Min dag är en tragedi.
Gå i pappas spår.
Vem fan vill jag bli.
Men tiden läker alla sår.

Alkoholen med spriten.
Du drack bort alla pengar, vill jag bli annorlunda
Jag känner mig så sliten.
Är jag bättre än honom, jag är inte hundra.

Kan ingenting gå min väg en gång
Att få slippa klumpen i magen och en gång få känna kärlek och paradiset
Men lögnerna och sveken dom har inget omfång.
Alla mina misslyckanden är beviset

Jag är en parodi och en korsning av ett misslyckande.
För alla grejer har jag samvetskval.
Mina texter är annorlunda men medryckande
Jag föraktar livet, vill byta dimension och ändra kanal.

Du tog ner mig på jorden.
Jag var uppe i det blå.
Men försvann så långt ner tack vare dom orden.
Dagen är grå.

Våran verklighet, politikers hemlighet.

Vissa dagar är bara deprimerande.
Den här dagen är botten inspirerande.
Detta samhället är en verklighet grundad genom fattigdomen.
Sitter i mitt rum och ögnar ut mot hatet fastsvetsat i betongen.

Svek och hat är en vardag här i denna förorten.
Tidigt får man lära sig att ligga lågt och spela ut dom rätta korten.
Många här borta har redan fått sina vägar utstakade och klara.
Somliga vänner satsar på det kriminella och på att få förbli illegala.

Men ingen bryr sig någonting om ungdomarna jag känner med trasig uppväxt.
Vilken politiker lyssnar på killen som suttit på kåken och i förorten har respekt.
Vem tar lärdom av texten jag skriver när underjorden för alla vännerna stundar.
För problemen i samhället där jag bor politikerna bara blundar.

Men blunda ni för vad som händer och låt era förmögenheter växa sig rikare.
Ni som skulle hjälpa våran stad börjar med nedskärningar istället era svikare.
Så vårat förtroende för tjänstemännen omkring oss börjar svikta istället.
Undra vad som kommer hända om ingen åtgärd fodras i detta samhälle.

Men bygg ni våran bro större och skär ner på våra skolors pengar.
Försämra våra ålderdomshem och sov sen tryggt i era sängar.
Ibland undrar jag vart är era samveten.
Verkligheten är tung för politikerna som försöker bevara hemligheten.

Där jag bor tog ni först bort biblioteket sen posten.
Alkisarna hittade hit och sen resten av slummen.
Där jag bor försvann blommorna på sommaren.
Här är medelinkomsten socialbidraget på tiotusen spänn.

Jag har bott här och stampat på samma ställe i tio långa år.
Minns hur det blomstrade i mitt område likt en vacker vår.
Men livet går väl vidare och även våran stad.
Men nu är staden jag bor i likt en kvist utan blad.

För när pengarna landar i fel ficka är kriminaliteten det enda steget ut.
Men vad kommer det jag skriver förändra? Jag lämnar min text, tittar ut genom fönstret igen och upptäcker allting är precis som förut.