Joto - Flickan med blomman
Jag vet inte varifrån jag fick idén.. Fick bara lust att skriva, så jag skrev den.. :)
Hon står på kullen, tårarna rinner från den gråtande flickan.
Hon var ute på en promenad men stannade till när hon råkade hitta
en vissen blomma på marken. Sliten från dess rötter i jorden...
Precis som henne själv... Bara det att flickan inte vågade vissna!
Som blommans blad ryckts av den hade vännerna flytt från henne.
Men när hon tänker efter... Hon hade aldrig tyckt om sina vänner!
Ingen hade sagt vad dom tyckt, en massa vita lögner hela tiden.
Hon tänker på minnen som ändrat hennes syn,
hon vill inte leva livet.
..när hon är ensam och rädd..
...men ändå lättad och nöjd...
Hon lägger sig på marken på kullen... Samtidigt,
som hon nynnar på en melodi till takten på pulsen.
För nu vet hon att hon inte kan såra någon mer, eller bli sårad. Hon
har tappat sin gudstro sen incidenten, men vet ändå att någon ser..
Det som hänt har hänt har hänt, det är vad hon tänker just nu.
Hon sluter sina ögon samtidigt som vindpusten smeker hennes kinder.
Tårarna har har torkat, åren har gått och såren har blivit ärr.
Blomman har hon sparat och tryckt ihop och sparat för sig själv.
Hon har levt ensam sedan det som händer, hon tar det dagen haver. Och
nästa gång hon ser en fin blomma kommer hon inte rycka bladen av den.
För då förlorar hon mer än sina vänner..
För att hon inte har några kvar längre....
---------------------------------------- -----------------------------
Ja säg gärna vad ni tycker.. :)
When Life Gives You Lemons You Paint That Shit Gold
|