Tuggmuikalender [Dikt] Har inte skrivit på länge & hade en stund över så satte mej ner & skrev en dikt.. Det var vi, du & jag, i en tuggummikalender där vi trampade på mot vår egen undergång Mil efter mil bildades slitna fartränder Jag hade inget mål, men vägen dit var lång Vad är det för mening med att sitta ner & glo Att vänta på mitt kall medan tiden tittar på Om fjärrkontrollen dog skulle det öka min tro eller skulle jag vara fastkedjad ändå? Att morgondagen gråter är ganska självklart när jag önskar mig repris ifrån igår Det enda som jag vet är att jag faller ganska snart om jag frågar mig själv hur jag mår Alla stjärnbilder försvinner för att upptäcka världen & snart är jag den enda som finns kvar Min vilsenhet är tung tänker jag som ensam bär den mot solen som har somnat utan svar Med ögonbindel står jag nu beredd i mina startblock väntandes på startpistolens dånande smäll Sedan springer jag i blindo när jag drar ifrån min flock Går allting som det ska kommer jag inte hem ikväll