Spex - Ikaros I'm like a storm within a broken wind Trapped inside a summers breeze filled with stolen sins Hoping openings will steal my hopeless dreams And let the souless king get in touch with his loving queen But when all seems overkill and hope gone get pinned The spoken feels meaningless without her vocal skills So I let the roaches squeal behind my pimple ass Knowing I might have to act a lesser to be the bigger man If I only had the strength to speak, I don't want to live the past I'd have my scribbled path set up in riddled rap And I want my mental pace pitched to this day in age Where settlement and madness rests on the edge of a razorblade För det känns som varje dag stannar av på samma rad Där jag ständigt lever för ett sista andetag... För jag lever med drömmen att röra solen Men när jag äntligen öppnar munnen så stoppas orden Och käkbenet låser sig, ja det är tragiskt jag vet Att jag omedvetet medvetande går min vanliga väg En kärlek baserad på ett ytligt skikt För att gudomliga det ouppnåliga känns bara så typiskt mig Mina vaxvingar verkar vilja smälta ju närmre jag kommer Med en tändare under armarna vill jag tända på lågan Vill känna dess värme, se solen och spegla dess strålar Men jag misslyckas, varenda känsla blir ångest (min tändare småler) Because; I just want to get rid of this feeling, I just wanna pick the words up from off the top of my head and tell them to you, get them from off my chest and replace them with your smile. Still!