Tomma Hjärtslag.
En text jag skrev en ledsam dag, droppa gärna lite kritik fast att jag är rätt stolt ändå. Peez!
Jag klarar snart inte mer, jag klarar inte stå för egna ben
Måste man gråta såhär mycket bara för att man inte känns hel?
Gårdagen är borta, inget bakom min rygg kan längre ta tillbaks
Varför allt detta arbete bara för att vara alla andra till lags?
Alla dessa frågar, ska stoppa dom i en burk och kasta bort skiten
sen ska jag hälla i mig allt farligt jag hittar och bada i spriten
Vad gör jag för fel? Är jag så ytligt dum i huvudet?
Om idioti betraktas som ett hus så står jag mitt i byggnaden
Jag cirkulerar över den torraste öknen av öknar
bor inne i min bubbla som spricker snart för trycket ökar
så jag ska sparka mig ut, inget kan hindra mig från att öppna sinnet
sen ska jag riva pappret jag skrev skiten på så det blir ett minne
Så snälla någon, tänd mig ett ljus för att betrakta känslan av min närvaro
jag är vilse i mina egna misstag, har skapat mina egna ojämna banor
En människa, programmerad för totala misslyckande och önsketänkade
även när jag inte finns mer ska tårar fylla mina ögon så fint blänkande
Jag ska gråta över mina konskekvenser, förlåt till er alla
Jag ska bara gå min väg tills jag faller ihop och fingrarna känns kalla..
Jag ska springa tills jag ramlar, prata tills jag svamlar
gräva neråt på plats med mina händer för att se vart jag hamnar
Sen ska jag gömma mig där, ska bli borta väldigt länge
blundar resten av livet och hoppas på att vakna upp under sängen
Mitt namn är ett skämt, inte värt att nämnas mellan läppar
allt är en lek, ett rus där jag ser roliga män dansandes med käppar
Sitter bäng i min soffa, med tårarna vilandes på kragen på min tröja
men vafan ska jag göra? När i helvete blir ni nöjda?
Jag ska försöka vara mig själv, men vet inte än hur jag gör då?
Säkert en lång blåsig väg men skiter i om jag dör så
Läget är jävligt svettigt, det är en hemsk känsla som sitter i ryggmärgen
snälla lämna mig inte, varför höras först i slutet utav helgen?
Jag vet inte om jag överlever helgen, det kommer bli för mycket
jag har hittat till min dödscell, men nån jävel har kastat bort nyckeln
så jag hänger mot gallret, känner inte längre att jag andas
visst jag kan klandras, se till att mitt blod och pennbläcket blandas
jag vill se allt färgas blått, jag vill bli någon som blir hyllad
då vill jag se människor gråta under sin taskiga lördagsfylla
Jag drömmer om att skrika mitt namn, vill kunna stoltsera
Nu gör det ont i halsen och mitt blod har slutat pulsera..