Tomma Hjärtslag. En text jag skrev en ledsam dag, droppa gärna lite kritik fast att jag är rätt stolt ändå. Peez! Jag klarar snart inte mer, jag klarar inte stå för egna ben Måste man gråta såhär mycket bara för att man inte känns hel? Gårdagen är borta, inget bakom min rygg kan längre ta tillbaks Varför allt detta arbete bara för att vara alla andra till lags? Alla dessa frågar, ska stoppa dom i en burk och kasta bort skiten sen ska jag hälla i mig allt farligt jag hittar och bada i spriten Vad gör jag för fel? Är jag så ytligt dum i huvudet? Om idioti betraktas som ett hus så står jag mitt i byggnaden Jag cirkulerar över den torraste öknen av öknar bor inne i min bubbla som spricker snart för trycket ökar så jag ska sparka mig ut, inget kan hindra mig från att öppna sinnet sen ska jag riva pappret jag skrev skiten på så det blir ett minne Så snälla någon, tänd mig ett ljus för att betrakta känslan av min närvaro jag är vilse i mina egna misstag, har skapat mina egna ojämna banor En människa, programmerad för totala misslyckande och önsketänkade även när jag inte finns mer ska tårar fylla mina ögon så fint blänkande Jag ska gråta över mina konskekvenser, förlåt till er alla Jag ska bara gå min väg tills jag faller ihop och fingrarna känns kalla.. Jag ska springa tills jag ramlar, prata tills jag svamlar gräva neråt på plats med mina händer för att se vart jag hamnar Sen ska jag gömma mig där, ska bli borta väldigt länge blundar resten av livet och hoppas på att vakna upp under sängen Mitt namn är ett skämt, inte värt att nämnas mellan läppar allt är en lek, ett rus där jag ser roliga män dansandes med käppar Sitter bäng i min soffa, med tårarna vilandes på kragen på min tröja men vafan ska jag göra? När i helvete blir ni nöjda? Jag ska försöka vara mig själv, men vet inte än hur jag gör då? Säkert en lång blåsig väg men skiter i om jag dör så Läget är jävligt svettigt, det är en hemsk känsla som sitter i ryggmärgen snälla lämna mig inte, varför höras först i slutet utav helgen? Jag vet inte om jag överlever helgen, det kommer bli för mycket jag har hittat till min dödscell, men nån jävel har kastat bort nyckeln så jag hänger mot gallret, känner inte längre att jag andas visst jag kan klandras, se till att mitt blod och pennbläcket blandas jag vill se allt färgas blått, jag vill bli någon som blir hyllad då vill jag se människor gråta under sin taskiga lördagsfylla Jag drömmer om att skrika mitt namn, vill kunna stoltsera Nu gör det ont i halsen och mitt blod har slutat pulsera..