Jag betraktar dej från utsidan

Jag betraktar dej från utsidan

detta är en dikt eller.. hmm, ja vet inte riktigt men ja vill inte kalla den en text på samma sätt som jag brular skriva..
den är ägnad åt ett intagnings prov till en gymnasie linje

Jag Betraktar Dej Från Utsidan


Mina ögon söker vårdsamt över den skingrande folkmassan.
På busshållplatsen där folk samlats vid avstigning.
En man drar flitigt upp dagens tidning ur sin väska, sätter sej på en bänk ock tycks vänta. Hans blick flackar snart ivrigt i tidningen, det fångar min nyfikenhet och min blick fastnar på baksidan av tidningen.
Trots mitt avstånd uppfattar jag dessa små präntade bokstäver som uttalar att det ska bli regnigt och oväder.
Hmm, ointressant.
Han reser sej i takt med att min ögon tröttnar på tidningens skandaler.
Försvinner iväg medan mina ögon fastnar ett par livliga kamrater.
Lika barn leka bästa passar knappast på dessa två.
Den ena med bakåtslickat hår och ett skarpt leende.
Den andre med sönderslitna byxor, becksvart hår och nit försedda länderband som pryder sina handleder.
Den utför en diskussion i lugn takt, utan anledning att hasta på.
Utbyter kommentarer som dom skrattar åt vid jämna mellanrum.
Men jag hinner aldrig uppfatta ämnet på samtalet innan den ena hinner sätta punkt.
Den nästa ja betraktar är en ung man som sätter på sin telefon och motar ett samtal.
Med en lätt ironi klagar han över sitt oändliga ansvar och dessa tråkiga dagar.
Samtidigt som han rotar i fickan och sätter glöd på sin dåliga vana.
Han blåser rök och stirrar på himlen och säger i luren att han måste minska på vikten.
Från min åskådarplats ser folk som kutar och hetsar.
Uppe på en bro i stan står jag lutad mot räcket.
Det känns som jag blir omfamnad av tvångstankar som tvingar mej att betrakta denna folkmassa.
Min blick har många gånger flackat förbi en ensam mans ansikte.
Han har stått där sen innan jag kom och jag har varit här i snart en halvtimme.
Nästan skrämmande, han har inte rört sej en centimeter.
Vad kan man säga om den här mannen, ska ja avslöja hans hemligheter?
Han är väl vetande att han endast är ett sandkorn i öknen av mänskligheten.
Han står där med halvstängda ögon och lyssnar väl på trafiken, när han plötsligt tar fart och skyndar iväg febrilt.
En kvinna kommer ut från en mataffär med två tunga kassar.
Går med bestämda steg borta i sina lugna tankar.
Hon stegar fram till trottoaren och en bil saktar in. En man kommer ut ur bildörren iförd skjorta och slips och varorna lastas in.
Ett äldre par står med sina armar i kors med arga blickar på ungdomar som garvar åt dom. Mycket folk som hastar förbi, ovetande om deras åskådare.
Med blickar vassa som rakblad, står jag och tittar, betraktar din vardag.
Jag har sätt allt, kärlek, lycka och ängsliga själar.
Nöje, otur, solljus tystnad och längtan och ära.


jag förstår om ni inte orkar läsa hela.. jaja:D

peace