Emil Brikha - När en sanning blir två[spoken word]

Pretentiöst semiabstrakt dravel.

Fast det är välskrivet.

diggar detta som fan verkligen... asså, man ser verkligen den röda tråden genom hela och den knyts ihop i sista stycket... jävligt fint verkligen...

du har lite egen stil också, vilket e jävligt fett också, ja kan bara säga att ja tycker detta e otroligt bra, finns audio nånstans eller?

Pigeon: Tack så mycket, nej finns ingen audio än, men ska ta tag i det så småningom.,

aight... blir kul o höra..

Fin symbolik, bra framförd. Det är inte någonting dåligt alls med det du skrivit, men det fattas någonting som skulle få orden att beröra mig.

Som en vattendroppe som delats
och ena halvan blivit en snöflinga.

naaaajs

Vill så här lite i efterhand förklara dikten, eftersom den verkar ha gått över huvudet på KungVikke som bara verkar se det som fint staplade och tomma ord. Det är för övrigt trist att en del inte läser igenom den en gång till eller två och försöker förstå vad som sägs. Det är ju lite det som är charmen, att försöka första symbolik. Hur som helst...

Dikten handlar alltså om en relation som spricker pga de involverade inte tyckte att den gjorde någon nytta. En sån där relation som de flesta skulle kalla "ett misstag".

Vad jag menar med dikten är att även om resultatet, lärdomen och utvecklingen från en relation inte är uppenbar under eller direkt efter den har tagit slut så har något från den personen fastnat i en, och som bidrar till något positivt för oss senare i livet. Alltså, även om ett förhållande verkade meningslöst och det var rätt att göra slut så har man alltid lärt sig något av personen i fråga, vilket kan resultera i något jättefint senare i livet.

Det sista stycket handlar om det som vi alla är så rädda för, att vara ensamma. Men på grund av att du valde ensamheten istället för en haltande relation så öppnade du upp för nya relationer som du njuter av senare.

med det sagt vill jag tacka för kommentarena och välkomnar fler av den konstruktiva sorten.

Just angående det här med konkreta meningar är lite svår när hela dikten är en liknelse. Det känns som att man plockar ner den på jorden och stampar lite på den om man mitt i alla liknelser lägger in superkonkreta grejer.

Å andra sidan är det bara mina ord, som uppstått i mitt huvud, så det är så klart solklart för mig. Men jag ska ha det där i åtanke tills nästa gång.

Oh ja, way över mitt huvud, Emil. ;)

Jag läste igenom den fem, sex gånger, den är inte speciellt svårtolkad.
Det är helt enkelt inte något som tilltalar mig.
:)