Motgång
Kylan biter och nattbussen sviker
Jag får ofrivillig tid att tänka på vad jag lämnat ikväll
spåren sitter på näven och jag skäms över mej själv
Motgång, gång efter gång inget leende men heller inga tårar
Känner hur jag tappar känseln i tå efter tå
men måste stå kvar ändå...
var så tuff så länge jag egentligen inte behövde tänka
mental fånge i depression men utåt låstas man blänka
det var i den här stunden tårarna kom
det borde dem gjort för länge sen
o likt min otur än en gång
så var det även nu jag skymtade nattbussen
jag klev på och där satt du då brast allt jag hållit på
du som sista person tillåtet fick se på då
min svaga person o svarta tårar försökte dölja det så
motgång efter motgång borde anat just det här
Skämdes ville springa av och vänta på nästa
"Tårar visar styrkan som blir kvävd av de flesta"
Med dem orden så kändes allt så bra,
sönderfrusen,blåslagen men det var du o ja.
Gårdagens hemresa 04:32.
Satte mej o noterade ner detta i hallen när jag äntligen kommit hem, vet inte va man ska kalla d kanska dok.dikt...
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|