Det sämsta i mig I stundens förödan släpper jag bördan ni gräver ner er å skriker, men jag pallar inte höra ett spel för galleriet som så många gånger förut den blinda mannen i labyrinten, ska äntligen få hitta vägen ut sen släcker ni glöden, hela tornet svajar ni tror er förstå, men ingen hajar jorden går under, jag föraktar er in i slutet jag föredrar mig själv framför alla, älskar att diskutera med rösterna i mitt huvud vill inte gå era nertrampade stigar, jag väljer mina vägar med omsorg sen sjunker jag djupt ner i min ensamhet, när jag låst in mig i min borg syns sällan på stadens gator, min skugga är min bästa vän att allt snart kommer falla, tro mig det har jag på känn jag skrattar i min misserabla tillvaro, vad annat kan jag göra slösa inte er tid å era ursäkter på mig, jag vill inte höra livet viskar farväl så springer jag snabbt, döden får vänta för mig är min bästa sidor, dom som ni ser som mina sämsta.