Dagen du försvann
Det var hur längesen som helst jag droppade nån text överhuvud taget här, men här kommer något jag filat på ett tag.
Läs om ni känner för det :)
Den här går ut till dig, kvinnan jag älskar
Som jag var dum nog att låta försvinna i fjärran
Tänk så mycket ett litet misstag kan förstöra
Och trots att du var mitt allt så lät jag mig förföras
Det var en kall sommarnatt och inget var planerat,
oskyldiga fingrar som började massera
Vi skulle ju bara stänga ute kylan, och värma varann
Jag visste inte att hon ville mysa, jag svär det är sant!
Men jag var full, och väldigt lätt på foten..
dina vänner tyckte att "det var rätt åt idioten"
och visst, jag förstår dom, men du måste förstå MIG
att det är dig jag älskar, förlåt mig?
Kände hur ditt hat mot mig började eskalera
Jag visste att det aldrig skulle gå att reparera
Försökte ändå, "Ett misstag händer ju den bästa"
& "Du kan inte lämna mig, du lärde mig att älska"
Men allting dog ut och vår saga tog slut
Du ska bara veta hur mycket jag saknar dig nu!
Men det vi hade var för perfekt för att det skulle kännas äkta
Idag finns det inget som kan dämpa smärtan
Jag finner inga ord, för mig var du Gud, du var Allsmäktig
Minns när jag smekte din mage, din hud var kallsvettig
"Älskling, mår du bra? Hur känner du dig?" och du svarade med
ett leende; "det är ingen fara" men ja, du känner ju mig..
Värnade alltid om ditt bästa, och var alltid orolig
fast det var du värd, du var alldeles otrolig
Du var för bra för att va sann, minns inte längre när du försvann,
är inte ens säker på att du någonsin fanns?
Vet bara att släppa dig var förfärligt,
trots att jag inte kan greppa om du var verklig...