inget, ingen annan
Det finns inget annat, ingen annan du
Det finns inget då, sen eller här och nu
Jag tänker alltid, det tar aldrig slut
Jag tänker, tänker tills magen slår en knut
Du är inte som alla, inte som få
Du är alltid så nära, ändå kan jag inte nå
Jag vill at du ska förstå, det tror du säkert att du gör
Men om jag skulle berätta, jag vet det bara förstör
Jag vill inget annat än att allt ska bli som förr
Men när det hände stängdes allt och det öppnades en dörr
Den står alltid öppen men jag kan inte komma in
Det enda jag ser är dig, jag vill för alltid vara din
Kan inte se, göra eller bry mig om något annat
Det känns som om allt går så snabbt, men själv har jag stannat
Jag kan bara inte förstå hur jag bara kunde låta det hända
Jag hade alla ursäkter i världen och alla ljusen tända
Men jag sa ingenting, och jag släkte alla ljusen
Efteråt har det aldrig varit så varmt, men aldrig varit så frusen
Nu känns det som att vart jag än går, så går jag fel
För jag går ifrån dig, och utan dig är jag inte hel
Jag tog den enda chansen, som jag inte trodde fans
Och nu är den enda vägen att komma bort någonstans
Men jag tror inte att det skulle göra avståndet mellan mig och problemet mindre
För frågan är; var gömmer jag mig från mitt inre?
skrivet under en djup och lång depression, men nu är den över så jag kan gå ut med den här texten.
peace
to long we have been in the same system
|