Johan - Depression
Jag har spelat spelet utan att vinna
tjejer som brukade titta har nu slutat att vissla
och jag hatar den känslan
av att allting inte är så bra som det verkar
skillnaden mellan att äga och stjäla, äta och kräkas
är när, sina nära och kära inte är så nära och kära..
..och inte är värda att älskas.
Med känslostormar bakom en bris
får vindskyddet betala sitt pris
av ett sårat inre, ett plågat minne...
och jag vill berätta, men vågar inte
kan ni bara låta mig vara?
jag vill ju prata om det, men jag gråter ju bara.
Jag kanske borde sluta att klaga
för Johan är inte Johan som han brukade vara
så nu knyter jag sista knuten på snaran
och ställer frågan som bara gud kan besvara
för med ett annat svar blir det kanske bra
så jag tar mitt sista andetag
vi ses antagligen... någon annan dag...
Jag är ill, men du är iller... alltså djuret iller
|