Skrivit en vers till, kommer säkert finslipas sen! skriv en kommentar! Vers 1: dagen man vaknar upp i deprition utan anledning och förfäder tar ut skillsmässa utan utredning när du skriver ditt sista brev som aldrig blivit utskickat och dina gamla glömda vänner känns som krypskyttar när en misslyckad frukost blir till en katastrof och misslyckade drag blir till nått du skrattar åt när det inte finns nått lagom, inget på tal om och din närmsta vänner känns som fiender på avstånd när inte grannen hälsar, när du hämtar posten ingen pratar om vad som ska gjorts under tiden på jobbet när dina dagliga andetag blir till en naturlag och du får uppgifter i livet, men ingen manual när inget är lätt okej, när du bara hör ett lätt nej och folket på stan tittar inte ens snett på dig när bladet bör vändas, och ljuset inte går att tända och du ska skriva ditt avslutsbrev men saknar din bläckpenna Vers 2: och du ser livets visioner genom en lavalampa och ändrat uppfattnig när inte vännerna går att panta för tiden när du instämmer att din fru lr flickvännen att hon har kommit försent och inte bär ringen heller ett helvete i din vardag, men inget blir nånsin rätt så du söker närhet på internet men fastnar framför hindret skriver ditt hatbrev , med talfel på din gravsten och folk beundrar dig över din lathet, ett avsked när du frågar om högre lön, jobbet känns som fastkedjat och blir besvarad av en svaghet och svaret blir avskedad inte samma sak som när din fönster var fullt av blomster för du har gått från kontaktanonnser tills dödsannonser för hanen i dig själv har inte fått sagornas hjälp för dina tavlor som du har, har inte målat sig själv dit sliv slutar inte lyckligt, som sagor som lämnats du tjatar om hämnas, det blir aldrig dagar som denna