dagen som denna
Skrev medans jag hade uppe tråden
detta blev det.
dagen man vaknar upp i deprition utan anledning
och förfäder tar ut skillsmässa utan utredning
när du skriver ditt sista brev som aldrig blivit utskickat
och dina gamla glömda vänner känns som krypskyttar
när en misslyckad frukost blir till en katastrof
och misslyckade drag blir till nått du skrattar åt
när det inte finns nått lagom, inget på tal om
och din närmsta vänner känns som fiender på avstånd
när inte grannen hälsar, när du hämtar posten
ingen pratar om vad som ska gjorts under tiden på jobbet
när dina dagliga andetag blir till en naturlag
och du får uppgifter i livet, men ingen manual
när inget är lätt okej, när du bara hör ett lätt nej
och folket på stan tittar inte ens snett på dig
när bladet bör vändas, och ljuset inte går att tända
och du ska skriva ditt avslutsbrev men saknar din bläckpenna