Emil Brikha - Bilden av min far.

Emil Brikha - Bilden av min far.

Bilden av när min far höll mig i sin famn och kastade upp mig i luften är en bild man skulle kunna bli förtjust i. Jag vet att folk blev det, men jag vet bättre idag. Min far, en stor och stark man. Jag, en liten spinkig pojke. Beskyddaren och den beskyddade. Båda älskar vatten, båda älskar solen. Jag brukade hänga mig runt hans hals och simma ut på sjöar och hav. Min far, min båt, mitt fartyg, genom livet. Men jag vet bättre idag.

Bilden av när min far höll mig i sin famn och kastade upp mig i luften med armarna uppsträckta mot mig är en bild man skulle kunna bli förtjust i. Jag vet att folk blev det, men jag vet bättre idag. Min far, en mentor och förebild. Jag, en liten spinkig pojke. Inspiratören och inspirationen. Båda älskade att prata, båda älskade att diskutera. Jag brukade sitta i hans knä och höra berättelser om hans hemland, mitt hemland, mitt arv, min framtid. Men jag vet bättre idag.

Bilden av när min far höll mig i sin famn och kastade upp mig i luften utan att blinka eller bryta ögonkontakten för en sekund, är en bild man skulle kunna bli förtjust i. Jag vet att folk blev det, men jag vet bättre idag. Min far, en ambitiös och driven man. Jag, en spinkig liten pojke. Båda födda till att kämpa, och vinna. Jag brukade se honom övervinna hinder och barriärer i ett samhälle där han bara var en invandrare, i ett land där jag bara skulle bli en invandrare. Men jag vet bättre idag.

Bilden av när min far höll mig i sin famn och kastade upp mig i luften är en bild jag aldrig kan glömma. När han vände sig om och gick, det är bilden jag ser varje gång jag blundar. Jag vet att folk inte ser det, men jag vet bättre än dom. Min far, ett väsen utan själ, en kropp utan hjärta. Jag, en ung man med glödande själ och brinnande hjärta. Rovdjuret och rådjuret. Jag brukar minnas en tid, en bild av när min far höll mig i sin famn och kastade upp mig i luften, och fångade mig.