Trikk- En yrkesmördares bekännelser [storytelling]
Klockan är sju, jag möter en ny dag
Mjukar upp fingrarna som är stela efter år av stryptag
Gör några situps, dips och kollar rapport
Stretchar och kollar på jobben ja fått..
Jag får bilder på folk som ska röjas konstant
Jag kan ta alla, bara ni pröjsar kontant
Ett av jobben, beställt av Jenny på tjugofem
Vacker med sött leende och jobb på ur & penn
Målet, hennes plastfarsa sen 15 år bak i tiden
Med sinne för unga flickor och smak för spriten
Frågar aldrig "Varför?" Men hon berättade dämpat,
jag lyssnade och förstår att vendettan var väntad
Hon var 11 år första gången han låg bredvid i sängen
La handen för munnen och sa "det läker me tiden vännen.."
Jag funderar.. Äter flingor med usikt över Sergels Torg
Har 100+ i liv på samvetet men känner ingen hjärtesorg
Öppnar garderoben och tar fram mitt kassaskrin
Där har jag en pistol med ett laddat magasin
Skruvar på ljuddämparen och putsar upp vapnet
På med Jeans och keps, jag är rustad för staden
Stoppar handskarna i fickan som snart blir krutstänkta
Dags att skrida till verket, detaljerna är uttänkta
Bo Jansson är namnet på min måltavla
Som kommer få sin dom utan att ens va åtalad
Vet var han jobbar och var han parkerar
Ska stå i garaget och planerar att skjuta när han passerar
Tänker på Jenny medan jag går mot P-huset
Borta i tankarna, nån blinkar med helljuset...
Återfår fokus, går in och tänder en ciggarett
Bo kommer... Jag siktar lätt, skjuter och prickar rätt...
Det är en helt vanlig dag och jag går från arbetet
Lämnar ännu ett blodigt anlete med hål i pannbenet
Svensk polis är inte dålig, jag är bara onormal
Som har klarat mig i 21 år utan mordåtal
Légion Étrangère lärde mig allt om likvidering
Mitt liv får Rambo att likna en billig imitering
Varit i krig, och ålat över lik i en skyttegrav
Skrattat åt sånt som dom andra spydde av
Jag sköt Palme och hade snutarna hack i häl
Tvingade en dåre att ta skulden för Lind jag stack ihjäl
I hundratals brasor har jag bränt kläder med blodfläckar
I stadens flod har jag dumpat folk i sopsäckar
Har aldrig känt mig ensam i mitt sjuka leverne...
Inte förrens jag såg Jennys utseende och ljuva leende...
En sån kvinna i mitt liv skulle va glädjande
Jag skulle skippa grälande och inte va krävande
Funderar på att bjuda på jobbet och inte ta betalt
Istället ska jag fråga om hon vill ut och äta lite mat..
Inlägg editerat av cliche 12-12-2005 23:23