Jay - Djävulen i mig
I dumdistriga stunder, tappar jag så lätt taget
jag når aldrig land, jag slukas av havet
så satt jag på kanten vid stupet tills dagen tog slut
visst känns det när demonerna inom en sliter sig ut
djävulen ler när jag snubblar på de minsta stenar
å även om jag målar fan på väggen kommer ni aldrig fatta vad jag menar
jag ler för mig själv i mörkaste skymundan
trollbindande tankar som väcker förundran
ord i tystnad som ekar i mitt himlavalv
porten till mina tankar går genom tusen vattenfall
i ett andetag av hundra liv i tiden
vevar jag upp min vindbrygga å stiger in i friden
en själ i det tysta med en penna inlindad i en änglavinge
känslan för orden flödar genom mitt finger
å visst är det sorgligt men på ett charmigt sätt befriande
hur jag pänslar upp djävulen inuti mig i mitt skrivande.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|