Poesi?

Poesi?



Sluter mina ögon för ett tag, för att sedan blicka framåt
varje dag får man psykiska slag, mitt liv är som en kampsport
Man kämpar tills man känner att man inte kan stå pall
den stunden som kommer och gör att man bara vill gråta
Men sen reser man sig igen, samlat mod, är redo för blod
och slår allt o alla sin väg som har bråkat med fel person
Ens liv kan ta fart i 1000 km/h utan någon nödbroms
koppla det med droger o sprit,
vaknar dagen efter i cellen och undrar om man sköt nån
man sitter där kallsvettig med blod på sin t-shit,
var jag inte barmhärtig, varför tog jag nåns liv för
Men sen vaknar man upp till samma hektiska vardag
bull prat bakom ryggen av folk som tror dom har präktiga anlag
Rangsaka mitt liv jävla idiot så gör jag pannkaka av ditt liv
för mina hjärnceller sitter fel inte dina mina är halvgalna på riktigt