I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

Har aldrig svidit såhär.

Vår Hiphop - Lyricism

   

2005-09-28 21:29

Har aldrig svidit såhär.

Det finns 3 sidor av det hela,en mörk,än mörkare,och en varm.



Första,jag vill bara vara med dig,allt trams om att det är så härligt
och dom patetiska försöken att låta poetisk skippar jag.
Det här är ingen raplåt,hiphopfjant eller skitsnack mixat med dålig
dunkmusik till.Det är tankar som kommer direkt från skallen.


Jag vill bara vara med dig.I ditt sällskap bleknar min skit bort.
Efter varje komplimang blir jag större och starkare.Efter varje
beröring blir jag varmare och kärleksfullare.Säkert många som
sagt det förut,men jag är sär,ingen mamma eller pappa som
funnits där,en kärlekstörstande tönt som blivit kär,hela situationen
är prekär.Nej fan,jag ska skippa rimmen.
Känner att jag skulle kunna vara med dig för alltid,bara vara med dig.
Du snackade om sex,stopp!Jag skiter fullständigt i det.Skaffa mig
ryggvärk för att sedan kladda ner min säng,varför?För att mitt
blekna ollon ska få gnidas i din makrill-luktande fitta?Nej,det handlar inte om det.Behåll din fitta för dig själv gumman.


Ett föräldralöst kärlekstörstande särbarn,hittade du ingen annan
att såra?Får det dig att känna dig bra?När du ser hur jag bryts ner?
När jag tittar dig i ögonen och ber om nåd genom vibrationerna jag skickar,som jag förväntar mig ska hugga som knivar genom hela din kropp.Men nej,ditt kalla svin.



Har aldrig kännt såhär,men när jag ser vad du gjort med mig vill jag stampa på dig tills ditt inre sprutar över min kropp.
Se ditt vakra ansikte förvandlas till en ända sörja.
Jag gav allt för att det skulle funka,jag visade alla mina sidor,du sa att du älskade mig,du sa det,jävla monster,hur fan kunde du?

Jag har alltid sett mig själv som härdad,hård och iskall.
Efter många sena vakna nätter med tjack-ångest trodde jag
aldrig att jag skulle möta något värre.
Trodde inte det fanns något värre än att ligga där bredvid sängen dubbelvikt med smärtor i hela kroppen,muskler som krampar och
vrider själen ur dig.Vänder upp och ner på varje ven,cell,bloddroppe och visar dig att det inte finns någon nåd.
När rösterna blir högre och aggresivare,när det känns som att
öronen blöder.När ögonen blöder.Allt på en gång.
Den största önskan då,ja,en varm morsa,en trygg plats att vara på,om det bara är för en minut,en enda jävla minut,så man kan samla lite kraft och lägga sig ner och krampa igen.Trodde det inte
fanns värre.Trodde jag aldrig mer skulle möta något som går att mätas med det.
Men det här gör det.All skit jag trodde du tog bort kommer tillbaka.
Känner mig så äcklig och ful,dum och lurad.Att jag,JAG,gick i en liten brunögd flickas fälla.
Vill skära genom din lena kropp och slita ut det du kallar hjärta.
Min ilska kan jag inte beskriva.



Men för att visa dig att din tyranni inte ska ta mig,ska jag resa
mig upp.Idag,kanske imorgon,men i övermorgon är jag uppe.
Inte mer i det här.Aldrig mer.