Ett rofullt sinne
mitt liv är som en dans på rosor, fast vissna sånna
vi försöker va glada 2 minuter, så vissla nångång då
jag vet att öst över faller höst löven i en molnig solnedgång
ja ser norrsken men tycker ändå din öppna famn e trång
inne i mig känns jag som den fulaste man i världen just nu
känner inga plastikoperatörer som kan hjälpa mitt inre ut
det finns tydligen två viljor i varje individ, en i å en precis brevi
vilket i mig skapar en olöslig konflikt som vi till sist slåss om
somliga säger att jag är mentalt sjuk å behöver direkt akut hjälp
jag e förenad me livsfara mot mig i papprerna som inte e slut än
titta vid vi den löv prydda gatu lycktan precis intill ståndet
ljuset är solen vars igentliga lycka är i det sinnestillståndet
i det tillstånd jag ungefär befinner mig just nu, i mitt lyckliga ja
det är två ljuslågor per person på begravningen jag lyckats ha
jag e död nu å ångrar att jag lät mig isoleras den sista tiden
jag tror alla fall jag minns men ja vet att fast död är jag vi liv än