Ett rofullt sinne mitt liv är som en dans på rosor, fast vissna sånna vi försöker va glada 2 minuter, så vissla nångång då jag vet att öst över faller höst löven i en molnig solnedgång ja ser norrsken men tycker ändå din öppna famn e trång inne i mig känns jag som den fulaste man i världen just nu känner inga plastikoperatörer som kan hjälpa mitt inre ut det finns tydligen två viljor i varje individ, en i å en precis brevi vilket i mig skapar en olöslig konflikt som vi till sist slåss om somliga säger att jag är mentalt sjuk å behöver direkt akut hjälp jag e förenad me livsfara mot mig i papprerna som inte e slut än titta vid vi den löv prydda gatu lycktan precis intill ståndet ljuset är solen vars igentliga lycka är i det sinnestillståndet i det tillstånd jag ungefär befinner mig just nu, i mitt lyckliga ja det är två ljuslågor per person på begravningen jag lyckats ha jag e död nu å ångrar att jag lät mig isoleras den sista tiden jag tror alla fall jag minns men ja vet att fast död är jag vi liv än