Johan - Vecka 14.
"Kom, kkhohom efter mig... skolan, jag blöder"
Det tog en stund innan jag förstod vad jag hörde
Gick från "Men jag har ju ingen bil" till "Hjälp, vad händer, nej"
"Snälla... Kom fort, måhmåste hjälpa mig"
Får jag ta paketbilen? "Här, ta min bil istället"
Sprang så snabbt jag kunde, startade, hämtade henne
"Den här gången är... är det över"
Tänkte "tänk inte, kör" där jag körde
"Luugn, älskade, andas djupt.."
"Jag blöder så det rinner, hhuh.. varför just nu"
Vi behöver hjälp nu, det är allvar!
Skötaren skulle genast ringa ett samtal
Vi satte oss och vänta i soffan
På gränsen mellan att nästan våga hoppas och helt förkrossad
(De förstod vad vi menade och en kvart senare...)
"Ta av dig och lägg dig där uppe så skall vi se..
Här finns vatten med... det är tyvärr för sent.."
Aldrig mer.
Det svartnar.
Ramlar ner.
Förklarade att hon måste se hur öppet det var där inne
Tryckte in metallgrejen. "Vi söndras", det var allt jag visste
"Vänta, det har inte öppnat sig alls, jaa, vah.." På allvar!
"..Enligt ultraljudsbilden är ju allt bra...
Än så länge, men visst, risken är stor.."
Allt bra och stor risk, hur gick det ihop
Finns inte ord, men vi fick höra medicinska termer
Man får se hur det går, glad att hoppet värmer
Tänker på att jag faktiskt har sett ett mirakel
Ödet singlar slant.. Jag skall ta resultatet
Hälsningar från Finland:
www.johankvarnstrom.com
|