Det motsägelsefulla i livet
Har inte lagt upp en text här på väldigt länge nu...
Skrev en för några dagar sedan som jag inte vet vad jag tycker omj själv, kan ni tala om det för mig?
Hoppas på mycket kritik skriv exakt vad du vill!
Ha överseende med att mycket är metaforiskt och stämpla de inte som poesidravel jag inte själv förstår mig på! Peace
Jag älskar loppan mer än hunden och betraktas som kuf /
Och först när jag ligger där i graven blir jag belastad av ljus /
Någon sa till mig att sommaren ska glida in i vintertid /
Och att skrattet gör dig lycklig så jag grinar mig till sinnesfrid /
Jag är ytterligare bara en helt onödig själ /
som konstaterar existensen genom odödliga gräl /
muntert sjunger jag vidare för att harkla fram nå kloka ord /
Jag fann lyckan i naturen men då sparkar man på moder jord /
Jag aktar mig för björnen och blir slukad av mygg /
Vrider all uppmärksamhet till mig fasst jag brukar va skygg /
Lever ett liv då kontrasten exalterar mig kraftfullt /
På nåt undligt sätt beter jag mig retarderat och taktfullt /
Sån är jag, jag vet min sits i denna självgoda plats /
Men jag är destruktiv på lång sikt lite som självmord med lantz /
Inser själv att det lilla försök till punch jag krystade fram på sista raden inte riktigt klaffar 100, men kände för ett lite tryckigare slut! Kommer förmodligen upp som adio ngn gång!
Peace out!