vardagen är grådaskig.

vardagen är grådaskig.

vardagen är grådaskig, med undantag för en tillfällig ljuskimra
som snabbt mörkläggs i stressens värld där ingen är utvilad
livet är en plågoanda.. en ensamstående tvåbarnsmamma
tvingas jobba dubbelt trots att ena barnet bara är två år gammalt
jobbar natt och dag!! hennes äldre son på nio år
intalar hon när hon ser en bekymrad min att allt kommer bli bra.
men, han ser situationen som dom lever i
och möts av en vilsen pojkes tomma blick i sin spegelbild
..han hör sin mamma låsa upp deras dörr
gå utmattad till sin säng där hon gråter sig till sömns
hon orkar inte mer men tvingar sig själv till att orka
för att hennes barn ska bli mätta för dagen så måste hon jobba
..hon måste somna när hon kommer hem kl. 5, utsliten
efter ett 8 timmars pass igen, och måste vakna vid sjutiden
då ska äldsta sonen till skolan och den yngsta till dagis
för att hinna med mat och tider får dom skynda som vanligt
hon lutar sig tillbaks i soffan, vill bara låta allt vara
men slutar fantisera för att skynda in i ännu en grådaskig vardag..



nu har det gått en vecka och 20 minuter typ sen första av de 3 tidigare texter..

så jag droppar texten igen