Kvällsångest
han går en färd i tystnad ingen själ som lyssnar
vill va stark mot allt me de tär på styrkan
de han bär är dystra minnen från förr
ser en väg genom hylsan o pipan i mun
de är blir evig sömn, en enkel biljett
att komma bort från allt, tänker så lätt
bara sänka sitt skepp, botten är ju ändå nådd
försökte hundra ggr, hoppet blev till sorg
började om, men de e svårt att gå själv
alla utvägar gick till samma återvändsgränd
en tår blev ett regn regnet blev ett hav
dränkt i depression allt han känner är hat
hur många vänner är kvar, alla svek
hans enda svar han har ,handlat fel
dömmer va dom ser, hur han har levt
fast han bara vandrat steg spelat samma spel
*Jag får ofta hypnagoga hallucinationer i form av ljud*
|