Till den dagen jag dör - Endo är tillbaka
Jag går förbi ölhak efter ölhak på götgatan,
blickar bak, måste kanske springa snart, vem vet?
Det här är lugna trygga stochholm, fyllon finns det gott om
men peace ha det bra, måste sticka jag har brotom.
Jag traskar, kämpar och passerar väggar som saneras
och en ung konstnär som ser sin älskade raseras.
Hans eld är passionerad, hans vänner arresteras
och dom äldre kan aldrig se hur hans hjärta fascinerar.
För djävulen bjuder till dans och kärleken ljuger ibland
och Fortuna är full - när nåt får turen på fall.
Lampor vid vägleder lyser upp allt,
Även den dunklaste plats i den mörkaste natt.
Men fylla och skratt kan bli blodiga bråk
när solen förgås och det roliga går.
men den gav mig min födsel, den här staden är skön
och den kallas mitt hem till den dagen jag dör.
kritik, tankar osv. tack
hoppas nån skriver mer än vanligt, vart så snålt senaste tiden jag testat att posta här
http://www.myspace.com/souldbeats
|