mitt leende visar motsatsen till hur jag mår..

mitt leende visar motsatsen till hur jag mår..

du kan få mig att må dåligt, du kan få mig att må bra
få min värld att bli dyster, få mig så svag..
eller vara solstrålen som skiner upp en regnig höstdag
men just nu känner jag mig ensam bakom stängda dörrar
tänkte först att allt skulle bli bra, men du sänkte mig snabbt
de känns som jag blivit slängd ner i backen.
sparkad på, fått stryk av djävulen
alkohol, får mig att fly min verklighet
jag känner svek, jag känner hopp,
men det känns fel alltihop,
glädje, värme och kärlek?
känner inget utav det, allting känns förjävligt.
men det är lugnt jag är van,
jag väntar på att starta om på nytt.. allt är glömt en dag
men sålänge jag lever kvar såhär så påminns jag hela tiden
av allt som bygger hat, smärta och tvivel..
det som begränsar min frihet, tar inget för givet
jag är hopplöst förankrad i en dysterhet av livet

men problemenen i mitt liv är väl min ensak
känner mig död inombords men ändå så ler jag
jag har sån lust att bara ta en enkel flygbiljett
nånstans i världen, vartsomhelst, å fly iväg
men kommer det hända? nej, jag lever mitt liv
och kommer inte sluta lida förns ja vilar i frid..
men, att jag mår som jag mår kan jag tacka min uppväxt
för den har varit allt annat än önskvärd.
har funnits stunder då jag lett och allt känns bra.
men även stunder då det känts som ett jävla helvete!!
allt tjat och all skit som jag får
får mig att må förjävligt, det får min värld grå.
det får mig att vilja ta mitt liv tusen gånger om
hoppa från klippan, så slutet kommer fort..

jag har aldrig velat ta mitt liv för din skull..
det är min jävla familj som gör allting tungt..

jag vill bort från allting, bara känna mig fri
slippa det här, och slippa mitt liv..

men det händer inte något alls
jag är fortfarande han som ler trots att jag mår så jävla kasst..