Pedant & Georg - När livet återspeglar verklighet
Pedant
Ett beroende rodde me skäl nog ner min själ å dog/
jag tog å gav aldrig, skällde ut mig själv när ja väl log/
me oväl till mods drogs jag ner å togs till fånga i virveln/
slogs tills armen somna i den omöjliga onda cirkeln/
jag e verkligen vilken kille som helst som helst mår bra/
men frälst av helvetet blir ingen mans dag ett bra drag/
dömd av barndommen resten av mitt liv å lidande vann/
men det fanns å togs ett kliv till befrielse hos en vis man/
Andlighet tog mig till en diskret plats i skogs dungen/
i lotus lotsar min unge i mig bort en gammal tung vän/
vin å en tråkig ruta gav mig heroin i form av spruta/
en sista miin i överdos så lämnar mitt liv min skuta/
efteråt, efter många förlåt, förlät världen murbrukaren/
den nya andliga mannen dödade missbrukaren
Georg
I natt jag drömde något som... jag drömmer ofta
Ens existens är på minimum och nu plötsligt borta
Vaknade mitt i natten, som vanligt är min sömn förkortad
Ser ut på gatlyktorna när plötsligt fönstret krossas
Glassplitter över ansiktet och vinden blåser kallt
Sanningen hinner åter ikapp, och jag gråter salt
Mamma, snälla förlåt för allt, jag ber dig, försök!
Bara se på din son, den livlige har blivit levande död
I natt jag drömde något som... närmast mardrömslikt
För sanning gör ont. Och folk pekar på ett vanskött liv
woaah...