En dikt till dig
Dina underbart fina ögon blev denna sång
ett lika fängslande ögonblick me dig som tidaholm
Jag brinner för dig som ett glimmer i himmlen
me minnen lika fina av dig som lövträd i vinden
jag rånar vår statsbank för å betala dina blommor
och jag kan inte va mer ödmjuk en 100% bomull
jag himmlar varje gång jag känner igen din doft
du e fortfarande otroligt het så jorden blir stoft
Min belägenhet i lägenheten, va inte nån annans
jag vill fortfarande att vi ska växa äldre tillsammans
Jag ville aldrig förstå varför, de fick hela våren å rammla
jag hade ingenting kvar när ja drog å månen stanna
Ditt vackra lockiga hår i vinden stanna min klocka
med ett ansikte precis lika perfekt som en docka
jag älskar dig och vill inte förstå att de i regel kan hända
ja vet ju att vår enda skillnad va när vi stod spegel vända
När min lägenhet bestod av massa silver bricker
förstod ja vårt slut och hörde inge mer fågel kvitter
Låg inlåst i arresten för resten av tre dagar, för nån läkte
häktningsförhandlingar blev raka vägen därifrån till häkte
jag studerade dig vår sista kväll precis som min skol gång
vår sista kväll du å ja blev som den vackraste solnedgång
Hade ja inte dessa minnen hade ja inte orkat me fängelset
våra kvällar tillsamans höll mig borta från stängslet
Vi skicka par brev å du hälsa på en gång innanför grinden
jag saknade dig då, men fick bara farväl å puss på kinden
ibland stöter vi på varann, säger hej å går ifrån varann
jag saknar dig fortfarande å det var stort att det varade
men min längtan efter dig gjorde att jag magrade
mådde inget bra och var full med massa ångest
men jag förstår dig, efteråt att jag fångades
förlåt mig, jag vet nu vad som kunde hända dig
jag vet varför, och förstår nu varför du lämna mig