Pärlhalsband [Dikt] Det var ett tagsen jag droppade en dikt så jag lägger upp en nu och hoppas att den gillas :) Jag letar rester bland lakanen och spår från en tid som försvann men det vara bara bilder från ännu en dröm som aldrig blev sann. Det finns ett hål i mitt bröst som är fyllt med tomma rum där ingen kommer in och alla går förbi men jag trodde du och jag hörde samman för det var så det såg ut i min utopi. Jag kanske skulle synas om jag fanns och jag kanske skulle finnas om dina ögon gav mig en enda chans men jag skulle aldrig kunna stjäla din uppmärksamhet för en sekund utan att vara osynlig igen i nästa stund. Nu tittar jag upp mot himlen ibland för att se om du kanske sitter på ett moln nånstans. Jag har gett upp hoppet om ett liv i symbios men du och jag är ändå likadana för vi slåss om en plats i solen och en bättre hy. Jag vill så jävla gärna gå och hålla och ha sönder din hand men jag vet så väl att jag aldrig kommer känna hur det är att hänga i ditt pärlhalsband. Och jag vill ha dig fastän jag inte kan få dig och du kan få mig även om du inte vill ha mig. Men låt solen gå upp utan mig så ska jag spara en plats i himlen som väntar på dig. För jag tror att jag är lycklig när jag sover Så väck mig aldrig igen