Manana Manana - Ensam på vägen
En liten text av mej som jag skrev på jobbet
En sliten man febrilt sökandes efter sanningen
sprungit tusen mil kommer in i andra andingen
har inga varma kläder eller någonstans att bo
allt han har nu är sina tankar och gudomliga tro
vart är han på väg, åt vilket håll ska han vända
vad ska han göra, vad kommer att hända
han hatar livet, och allting annat för vad det är
vart är alla han har saknat och någonsin haft kär
Ref.
Ensam på vägen till frihet,kantad av förfall och ensamhet, vart ska han ta vägen kanske till tibet?
livet är svårt för den som är ensam, det vet vi alla
men särskilt svårt när nätterna är kalla
och man vet inte alls vad som hänt med ens närmsta
det är vidrigt, en jävligt äcklig känsla
men vår hjälte springer på för framtiden, för allt han tror på
varför springer han, vad är det då han tror på
en fredlig värld där alla har någon
där staten är trevlig och man slipper alla plågor
där varenda människa kan ta och ge
men han snubbler på en sten och utbrister: helvete!
i fallet ser han sitt barns reflektion i en pöl på vägen
och han blir prisad av gudarna för att han varit trägen
så han återvänder hem i lycka med barn och fru
hans historia slutar lyckligt, gud vilken tur
men vad händer med oss andra, vad hände med visionen
han ser bara sej själv och skiter i personen
han skiter i alltihopa, eller bara glömmer bort allt
för vad spelar det egentligen för roll när man själv har allt?
Ref.
Ensam på vägen till frihet,kantad av förfall och ensamhet, vart ska han ta vägen, kankse till tibet?
ge gärna kritik, det är så man blir bättre
http://www.myspace.com/localexpressions
|