Till Solja,min älskade.
Jag minns den natten som om detta var dagen efter
Det kunde inte ha varit bättre, lampan släcktes så vi vände oss till stjärnhimlen
Känslan var som en hemgjord film där dina händer var närbilden
Jag bär minnet vid mina ögon, hör dig dra efter andan
Vi vandrade sakta, stormförtjusta i varandras tankar
Allting samlades, blandades då tiden stannade
Det blev många intryck att sluka
Omättbara önskade vi att natten aldrig skulle sluta och det gjorde den inte heller
Den lever, från kvällen till morgonen.
Känslan "Tänk att jag äntligen känner henne"
Så stort att se in världen jag i smyg försökt föreställa mig
I mina hoppfulla fantasier där jag försökt översätta dig
Tolka varenda liten rörelse, glimt i din blick medans jag sänkte min egen
Trodde du var en ängel benägen att vara min vän, men inget mer sen
Jag hade fel och därav evig tacksamhet
Vill bara se dig skratta, le och vara lycklig, det är allt jag ber om
Ser på dig i skratt och gråt, smakar på en fallen tår
Finns alltid där för dig, vart du än går
Jag ber på vägen jag springer till dig, mitt livs närbild i alla stunder
Verkligen någonting särskilt för alla stunder med dig är sanna under för mig
Älskade, jag väntade mig aldrig så här mycket av livet
Tack för världen du ger mig, närkontakt genom lyckliga tider
Solja, jag vill fortsätta förverkliga vår egen sanning
Älskar, väntar, längtar endast för att jag vet hur det är
Vi två för alltid
Hälsningar från Finland:
www.johankvarnstrom.com
|